Elitsatsande häcklöperska

Jag ville verkligen springa bättre än förra gången jag var med på Finnkampen,
och jag lyckades!
Uppvärmningen kändes underbart lätt och jag blev rejält taggad.
Jag gjorde ett inlöp till två häckar som inte alls stämde men jag visste
att det skulle stämma på loppet ändå eftersom det kändes så himla bra i kroppen.
När starten blåste i visselpipan blev jag så sjuuuukt nervös, hjärtat dunkade, och
jag visste knappt vart jag skulle ta vägen!! Jag blir ALDRIG nervös annars!
Jag sa till mig själv om och om igen, ha kul, spring avslappnat, NJUT och såklart krossa finnen!!

Starten går, första häcken vinglar jag till över, även andra. Tredje blir bra, fjärde och femte oxå.
Sjätte kommer jag perfekt med 17steg, sjunde oxå den. Började fundera när fan dom andra ska komma.
Slår i åttonde häcken lite lätt, ser Ranta. Frida börjar jag oxå se i ögonvrån.
Nionde häcken, även Millard kommer ikapp. Tionde häcken bra sen var det bara att trycka,
10m kvar. Totalt slut, kämpar! Försöker fälla mig, trodde jag lyckades...
Men det blev ändå en fjärde plats, hmmm!

Ett pers med 41 hundradelar är jag dock nöjd med, det var ju ändå ca +10 grader...